Åh vad det e jobbigt idag.
E så trött efter denna helgens arbete så jag kräks snart.
å då menar jag inte att kroppen e trött.
jag sov en stund på förmiddagen innan idag, så jag känner mig utvilad, men jag har jobbet i huvudet hela tiden och kan inte koppla bort det.

varför behandlas vi så olika?
varför e det så mycket bullshit?
varför e man inte lika mycket värda?
varför...
varför...
varför...
dom tre varför vågar jag inte skriva...


hade planerat in flera viktiga ärenden idag men orkade knappt ta mig upp till affären...
nu får jag stressa i morgon istället. Kul.

nu ska jag försöka koppla bort hjärnan ett tag å kolla på film (Häxorna i Eastwick) och äta jordgubbar med mjölk.!

Well kommer du ihåg när du var som en vän för mig
Du vet du var så stor att jag skulle dö för dig
Och jag trodde nog att det skulle vara så
I resten av mitt liv för detta skulle ingen kunna ändra på

Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får mig sällan att må bra

Men så kom den där dagen då du slog mig
Lät mig förstå att du bedrog mig
Och nu sitter jag ensam
Och hatar att jag lät dig ge mig den där känslan
Hatar att jag älskade dig
hade inget för det i alla fall


Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får mig sällan att må bra

När jag fick dig att se rött
Så kunde jag leva på att låta dig skrika dig trött
Men när du kommer ett steg närmare än vad du får
Så kommer allting bara sluta i öppna sår 

Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får mig sällan att må bra

Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag

”I’m forever blowing bubbles,

Pretty bubbles in the air

They fly so high, nearly reach the sky

And like my dreams they fade and die


Fortune’s always hiding,

I’ve looked everywhere

I’m forever blowing bubbles,

Pretty bubbles in the air”